Jag har lång erfarenhet av att möta föräldrar som har barn med särskilda behov. Det är ett speciellt föräldraskap. Det behöver inte vara svårt. Alla föräldraskap har sina utmaningar och det som fungerar ska inte problematiseras.
Alla relationer prövas också, det vet vi med all säkerhet. Men det kan vara så att barnens behov innebär en särskild påfrestning både för den enskilde föräldern och för parrelationen.
Ibland kan det vara svårt att sätta ord på, och formulera. Andra tillfällen vet vi exakt vad det är som skaver. Lever man i en situation där det är fokus på andras behov, är det lätt att förlora sina egna perspektiv. Det sker utan att vi tänker på det och är fullt mänskligt.
Tillsammans kan vi rama in det som känns svårt. Se vilka möjligheter och alternativa vägar det finns framåt.
Ibland är situationen inte möjlig att påverka. Det kan vara en enorm sorg att ta till sig.
Vilka förhållningssätt finns då? Det tar vi reda på gemensamt.
Den terapeutiska alliansen dvs kontakten mellan mig och mina klienter – är grunden vi utgår från. Därför ska du/ni granska mig kritiskt och fundera över;
Är Katarina en person som jag kan öppna mig inför?
Känner jag mig sedd?
Pratar vi om det som känns relevant och värdefullt?
